En modern familjefar

Något som uppenbarligen är svårt för människor att göra är att bryta med gamla, invanda traditioner. Många gånger är dessa traditioner dessutom rent destruktiva för fortsatt utveckling. Ta bara en sådan sak som föräldraskap och den traditionella synen på uppdelningen av ansvar. Det är lustigt att det kallas så, för jag ser det som den ultimata ansvarsfriheten att låta mamman i familjen vara uteslutande barnuppfostrare, medan rollen som pappa inte blir en pappa, utan mer en lustig clown som är med när han har tid.

Problemet är att båda könen hjälper till att upprätthålla den här bilden av hur det är tänkt att det ska vara med mamma och pappa-rollen. Det är inte heller de själva som ligger bakom tanken, utan samhället som sådant som premierar det beteendet. Att göra samma sak, flera gånger, och förvänta sig ett antal resultat är själva definitionen av idioti och det är precis vad det här beteendet är. Det går alldeles utmärkt att prata i stora ord om det, men om det inte sker i praktiken så betyder det heller inte något. Det är därför teorier aldrig någonsin kan vara giltiga förens de försätts i praktisk användning.

Teorin om det jämställda samhället, med de jämställda föräldrarna, har tagit kliv framåt. Men det är på grund av de som vågar ta normklivet och ignorera vad samhället premierar. Vi måste hjälpa mer människor göra den resan som mammor och pappor för annars begår vi enbart samma misstag ännu en gång. Och vi vill väl ändå visa att vi är kapabla till att vara mer än idioter?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *